Svensk medborgare gripen för krigsbrott

Internationella åklagarkammaren meddelar att de gripit en 43årig lägervakt. Mycket mer meddelar de inte, och kommer inte heller att meddela om förundersökningen, enligt pressmeddelandet.
Detta är det första gripande som är ett resultat av RPS krigsförbrytarkommissions arbete, och enligt uppgift ska ett 70-tal personer ha förhörts. Som Mark Klamberg betonar på sin blogg finns det dock risk för att den bristfälliga svenska lagstiftningen ska ställa till problem. Se även de intressanta kommentarerna till Klambergs bloggpost, som visar att gripandet på sina håll omedelbart tolkas i termer av svenska sympatier för den ena eller andra sidan i den exjugoslaviska konflikten. Krigsförbrytarrättegångar har ofta ett politiskt pris av det slaget, men det får inte avhålla från att hålla dem.

Bloggen flyttar

I mars ger jag ut boken Purgatorium, Sverige och andra världskrigets förbrytare, på Atlas förlag. Den handlar om de krigsförbrytare som kom till Sverige efter andra världskriget, men jag skriver också om hur Sverige hanterar krigsförbrytarpolitiken idag. Inom kort startar en blogg om boken på adressen: purgatorium.se. I och med det läggs den här bloggen ner.

Apropå Cars: Ingen rättvisa på Östtimor

Jag har tagit upp de båda indonesiska folkmorden, och det svenska stödet till den indonesiska folkmnördarregimen, i några inlägg apropå Forum för levande historias Pol Pot-utställning. Det kan vara värt att, som Katherine Iliopoulos på Crimes of War Project-sidan, påminna om att de indonesiska mördarna ännu har västvärlden bakom sig i sina ansträngningar att undgå bestraffning.

Israelisk officer åtalas

Svenska Dagbladet meddelar att en israelisk officer, som arbetade i IDFs juridiska stab under operationen i Gaza, kan komma att åtalas för krigsbrott. Eftersom officeren har dubbelt medborgarskap - israeliskt och sydafrikanskt - och Sydafrika, till skillnad från Israel (och arabstaterna) ratificerat Romstadgan, kan han åtalas. Om så sker, kommer han inte att utlämnas från Israel, men han kan inte besöka vare sig Sydafrika eller, exempelvis, Sverige.
Att en förundersökning inleds mot en israelisk officer är naturligtvis i första hand en politisk markering av domstolens oavhängighet, och innebär även att trycket ökar på de länder som inte samarbetar med domstolen.

om sanningen ska fram

Nu har Åsa Linderborg plockat fram sina insikter från 2005 och Hadar Cars äventyr i Indonesien. Det gjorde hon rätt i, men glöm inte var ni läste det först. ;)

svenska staten och Kambodja

Det är väl känt att Väst, inklusive Sverige, motsatte sig den vietnamesiska invasionen av Kambodja 1978, som bröt de röda Khmerernas skräckvälde. Per Wirtén har nu haft vänligheten att göra en liten sammanställning av detta, på Expressens kultursida.
Själv tycker jag notisen slutar lite väl konspiratoriskt. Vad jag vet består Levande historia av välmenande människor, mycket skickliga och kompetenta administratörer. Däremot har de ingen historisk eller samhällsvetenskaplig kompetens i huset, den ska de "köpa in", helt enligt det tidiga 2000-talets låtsasmarknadsideologi. Att det ser ut så rår de inte för, det har riksdagen bestämt, men det innebär att kvaliteten på deras produktioner varierar kraftigt, med kvaliteten på den sakkunskap de köpt in. Jag har sagt det i många sammanhang, integrera FLH antingen i skolverket (de sysslar ändå mest med lärarfortbildning) eller i Uppsala universitet (som har sakkunskapen), men lägg inte ner. (Det innebär förstås också en flytt till utbildningsdepartementet som ansvarigt departement.)

En annan middag med folkmördare i Östasien

Jag utgår åtminstone från att Hadar Cars bjöds på käk när han 1977 gästade Indonesiens president Suharto för att sälja Boforskanoner. Och inte gick väl prins Bertil och prinsessan Lilian hungriga när de var där i samma ärende 1981. Då var visserligen folkmordet i Indonesien 1965-67 sedan länge avslutat, men på Östtimor pågick det - liksom förnekandena hemmavid.
När man ställer Åsa Linderborgs artikel från 2005 invid Forum för levande historias utställning blir parallellen nästan komisk i all sin tragik. Hon kunde gott plocka fram den igen, det är märkligt tyst om Indonesien i Kambodjadebatten (precis som det var tyst om Sri Lanka under överfallet på Gaza).