När vardagen tar över

Det är lätt att ropa på åtgärder mot krigsförbrytare när konflikten rasar som hårdast. Men kampen mot krigsförbrytelser är inte ett medel i striden, utan ett mödosamt arbete för att återupprätta offren och deras berättelser, straffa förövarna och vederlägga deras lögner. Det arbetet, som inte skiljer sig så mycket från allt annat återuppbyggnadsarbete, varar i många år efter konflikten och är allt annat än glamoröst. Vi känner det från de långtråkiga rättegångsförhandlingarna, i Nürnberg och på annat håll; kanske också från förhören med uppskakade vittnen. Nu har Sveriges television köpt in en sekvens från den kriminaltekniska sidan av saken, filmad i Gaza. Jag saknar bara frågan: varför finns där inga svenska kriminaltekniker?

Dagens Nyheter tar upp Aygan

Sedan barnet till ett av den turkiska säkerhetspolisens offer trätt fram har nu även övrig press - Dagens Nyheter, Aftonbladet med flera - tagit upp fallet

Dilsa Demirbag-Sten: utlämna inte Aygan!

Liksom sin kollega på Expressens kultursida Esref Okumus kräver nu även Demirbag-Sten att Sverige ska neka Turkiet utlämning av den turkiske säkerhetsagenten Aygan (jag tror uppriktigt sagt inte heller att det är aktuellt). Riktigt så - samtidigt måste det svenska rättsväsendet naturligtvis ta tag i saken på ett lite seriösare sätt.
Jag har själv försökt ta upp saken i Aftonbladet. De bad mig först korta till 1000 tkn, och ställde sedan saken även i notisfom. Det fanns viktigare saker, som de såg det.

Utlämna inte denna krigsförbrytare!

Esref Okumus tar idag på nytt upp fallet med den turkiske säkerhetsagenten Abulkadir Aygan, den här gången i form av ett öppet brev till riksåklagaren och statsministern. Budskapet är klart: utlämna inte Aygan till Turkiet!
Fallet borde inte vara svårt att avgöra. Aygan kan inte få en rättvis rättegång i Turkiet. Tvärtom, sannolikt kommer han att mördas. Det är exakt samma skäl som under flera decennier hindrade oss att utlämna krigsförbrytare från Hitlers kårer till Sovjetunionen. Hinder för utlämning föreligger, Aygan ska stanna i Sverige och beläggas med restriktioner (för den möjligheten att Turkiet plötsligt skulle genomgå ett skrev av demokratisering och framstå som en rättsstat.)
Men man vet inte, eftersom det är regeringen, inte domstolarna, som har att bedöma den turkiska rättsapparatens status. Fallet med de utlämnade egyptierna under den förra regeringens tid visar att det då kan slira rejält.
Domstolarna har bara att ta ställning till om den utlämningsbegäran som Turkiet lämnat möter de formella kraven (det vill säga att den är jämförbar med en svensk häktningsframställan). Enligt Okumus är den inte det, vi får se, men säkert hoppas regeringen på ett avgörande redan i den delen av proceduren.
Om jag förstår Okumus rätt är det tveksamt om Aygan kan bedömas som krigsförbrytare. Han hade en administrativ tjänst på ett kontor där irreguljära avrättningar hörde till vardagen. Vad vet jag, kanske han sorterade akter (oskyldig), kanske spårade han anhöriga till den eftersökte eller hjälpte till i uppspårandet (skyldig).
Vi har haft en hel del av hans sort i Sverige. Ett hundratal flyktingar har tillhört de lettiska och estniska SD-avdelningarna under den tyska ockupationen. En del av dem deltog i avrättningarna, gav till och med order om dem, andra hade just administrativa tjänster, flera av dessa var för övrigt kvinnor. Ett par av dem var ända tills för något år sedan fortfarande i livet, jag har talat med en av dem, han ville inte tala med mig.
Dessa personer förtjänar i en del fall att straffas, men i allmänhet är det så svårt att bevisa deras skuld att de gör större nytta som vittnen. De har nämligen sett det mesta. Den rollen har Aygan självmant tagit på sig. Det är nu Sveriges ansvar att se till att han inte tystas.

Bollen ligger fortfarande hos Sverige

Jag har uppenbarligen varit lite för snabb när det gäller att avfärda möjligheterna att brotten i Gaza kan tas upp av den internationella brottmålsdomstolen, ICC. Det pågår tydligen en utredning från ICCs sida, där verksamheten på elfenbenskusten tas som intäkt för möjligheten att utan parternas hörande inleda undersökningar på omstridda områden.
Detta är sannolikt trots allt bara teoretiska spekulationer, eftersom både Israel och Hamas skulle hindra varje försök att inleda förunersökningar på plats. Katherine Iliopoulis visar i sin lysande essä på Crimes of War-sidan att den mest lovande möjligheten är att använda sig av universalistisk lagstiftning av det slag som finns i bland annat svensk lag. Då slipper man bland annat komplikationen att Israel får ytterligare ett skäl att hindra etablerandet av en palestinsk stat - att den staten ratificerar Romstadgan och därmed ger ICC rätt att ingripa mot israeler.

Är det rätt att utlämna den här krigsförbrytaren?

Vanligen är jag en stark förespråkare för att krigsförbrytare ska utlämnas. Men utan tvekan har Esref Okumus rätt när han i Expressen argumenterar för att det inte är troligt att den turkiske säkerhetsagenten Abdulkadir Aygan/Aziz Turan kommer att få en rättvis rättegång i sitt hemland.
Isåfall är svensk lag entydig: den misstänkte ska istället ställas inför rätta i Sverige. För detta måste regeringen ge sitt tillstånd. Det är det som måste ske nu - innan de svenska preskriberingsbestämmelserna lägger hinder i vägen.