Utlämna inte denna krigsförbrytare!

Esref Okumus tar idag på nytt upp fallet med den turkiske säkerhetsagenten Abulkadir Aygan, den här gången i form av ett öppet brev till riksåklagaren och statsministern. Budskapet är klart: utlämna inte Aygan till Turkiet!
Fallet borde inte vara svårt att avgöra. Aygan kan inte få en rättvis rättegång i Turkiet. Tvärtom, sannolikt kommer han att mördas. Det är exakt samma skäl som under flera decennier hindrade oss att utlämna krigsförbrytare från Hitlers kårer till Sovjetunionen. Hinder för utlämning föreligger, Aygan ska stanna i Sverige och beläggas med restriktioner (för den möjligheten att Turkiet plötsligt skulle genomgå ett skrev av demokratisering och framstå som en rättsstat.)
Men man vet inte, eftersom det är regeringen, inte domstolarna, som har att bedöma den turkiska rättsapparatens status. Fallet med de utlämnade egyptierna under den förra regeringens tid visar att det då kan slira rejält.
Domstolarna har bara att ta ställning till om den utlämningsbegäran som Turkiet lämnat möter de formella kraven (det vill säga att den är jämförbar med en svensk häktningsframställan). Enligt Okumus är den inte det, vi får se, men säkert hoppas regeringen på ett avgörande redan i den delen av proceduren.
Om jag förstår Okumus rätt är det tveksamt om Aygan kan bedömas som krigsförbrytare. Han hade en administrativ tjänst på ett kontor där irreguljära avrättningar hörde till vardagen. Vad vet jag, kanske han sorterade akter (oskyldig), kanske spårade han anhöriga till den eftersökte eller hjälpte till i uppspårandet (skyldig).
Vi har haft en hel del av hans sort i Sverige. Ett hundratal flyktingar har tillhört de lettiska och estniska SD-avdelningarna under den tyska ockupationen. En del av dem deltog i avrättningarna, gav till och med order om dem, andra hade just administrativa tjänster, flera av dessa var för övrigt kvinnor. Ett par av dem var ända tills för något år sedan fortfarande i livet, jag har talat med en av dem, han ville inte tala med mig.
Dessa personer förtjänar i en del fall att straffas, men i allmänhet är det så svårt att bevisa deras skuld att de gör större nytta som vittnen. De har nämligen sett det mesta. Den rollen har Aygan självmant tagit på sig. Det är nu Sveriges ansvar att se till att han inte tystas.