Den sorglige Franck

Forum för levande historia har svarat på kritiken mot den raljerande reklamfilmen för utställningen På middag med Pol Pot. Kritiken har riktat in sig på två saker. För det första att den just raljerar över två personer, man kan se dem som privatpersoner eller intellektuella, som beskrivs på ett annat sätt än de personer som tidigare pekades ut i Roy Anderssons utställning om Sverige och Förintelsen: som lite löjliga, och lögnaktiga. Det görs i filmen inget försök att förklara deras ställningstagande, exempelvis mot bakgrund av hur det övriga Sverige, och den svenska staten, förhöll sig till Pol Pots regim.
Vidare har det påpekats att ett foto på svältande barn inte alls tagits under Pol Pots regim, utan ett halvår efter den vietnamesiska invasionen 1979.
FLHs generalintendent Eskil Franck menar nu att det inte spelar någon roll när fotot togs, eftersom folk svalt även under Pol Pot. Men naturligtvis spelar det roll. Jan Myrdal, som avhånas i filmen, hävdar just att kambodjanerna fick det sämre genom den vietnamesiska invasionen, inte bättre, som är filmens och uställningens underförstådda budskap (att påstå att uställningen riktar sig mot "kommunismen" är naturligtvis galenskap). Fotot stöder faktiskt hans tes. Att Franck inte begriper den implikationen är sorgligt.
Men än sorgligare är hans svar på kritiken för den raljerande formen. Filmen har fått 15 000 träffar på Youtube (just nu 18 000). Det är hans hela svar. Det är riktigt, riktigt sorgligt.