torsdag 1 oktober 2009

Apropå Cars: Ingen rättvisa på Östtimor

Jag har tagit upp de båda indonesiska folkmorden, och det svenska stödet till den indonesiska folkmnördarregimen, i några inlägg apropå Forum för levande historias Pol Pot-utställning. Det kan vara värt att, som Katherine Iliopoulos på Crimes of War Project-sidan, påminna om att de indonesiska mördarna ännu har västvärlden bakom sig i sina ansträngningar att undgå bestraffning.

torsdag 24 september 2009

Israelisk officer åtalas

Svenska Dagbladet meddelar att en israelisk officer, som arbetade i IDFs juridiska stab under operationen i Gaza, kan komma att åtalas för krigsbrott. Eftersom officeren har dubbelt medborgarskap - israeliskt och sydafrikanskt - och Sydafrika, till skillnad från Israel (och arabstaterna) ratificerat Romstadgan, kan han åtalas. Om så sker, kommer han inte att utlämnas från Israel, men han kan inte besöka vare sig Sydafrika eller, exempelvis, Sverige.
Att en förundersökning inleds mot en israelisk officer är naturligtvis i första hand en politisk markering av domstolens oavhängighet, och innebär även att trycket ökar på de länder som inte samarbetar med domstolen.

söndag 20 september 2009

om sanningen ska fram

Nu har Åsa Linderborg plockat fram sina insikter från 2005 och Hadar Cars äventyr i Indonesien. Det gjorde hon rätt i, men glöm inte var ni läste det först. ;)

fredag 18 september 2009

svenska staten och Kambodja

Det är väl känt att Väst, inklusive Sverige, motsatte sig den vietnamesiska invasionen av Kambodja 1978, som bröt de röda Khmerernas skräckvälde. Per Wirtén har nu haft vänligheten att göra en liten sammanställning av detta, på Expressens kultursida.
Själv tycker jag notisen slutar lite väl konspiratoriskt. Vad jag vet består Levande historia av välmenande människor, mycket skickliga och kompetenta administratörer. Däremot har de ingen historisk eller samhällsvetenskaplig kompetens i huset, den ska de "köpa in", helt enligt det tidiga 2000-talets låtsasmarknadsideologi. Att det ser ut så rår de inte för, det har riksdagen bestämt, men det innebär att kvaliteten på deras produktioner varierar kraftigt, med kvaliteten på den sakkunskap de köpt in. Jag har sagt det i många sammanhang, integrera FLH antingen i skolverket (de sysslar ändå mest med lärarfortbildning) eller i Uppsala universitet (som har sakkunskapen), men lägg inte ner. (Det innebär förstås också en flytt till utbildningsdepartementet som ansvarigt departement.)

tisdag 15 september 2009

En annan middag med folkmördare i Östasien

Jag utgår åtminstone från att Hadar Cars bjöds på käk när han 1977 gästade Indonesiens president Suharto för att sälja Boforskanoner. Och inte gick väl prins Bertil och prinsessan Lilian hungriga när de var där i samma ärende 1981. Då var visserligen folkmordet i Indonesien 1965-67 sedan länge avslutat, men på Östtimor pågick det - liksom förnekandena hemmavid.
När man ställer Åsa Linderborgs artikel från 2005 invid Forum för levande historias utställning blir parallellen nästan komisk i all sin tragik. Hon kunde gott plocka fram den igen, det är märkligt tyst om Indonesien i Kambodjadebatten (precis som det var tyst om Sri Lanka under överfallet på Gaza).

fredag 11 september 2009

Den sorglige Franck

Forum för levande historia har svarat på kritiken mot den raljerande reklamfilmen för utställningen På middag med Pol Pot. Kritiken har riktat in sig på två saker. För det första att den just raljerar över två personer, man kan se dem som privatpersoner eller intellektuella, som beskrivs på ett annat sätt än de personer som tidigare pekades ut i Roy Anderssons utställning om Sverige och Förintelsen: som lite löjliga, och lögnaktiga. Det görs i filmen inget försök att förklara deras ställningstagande, exempelvis mot bakgrund av hur det övriga Sverige, och den svenska staten, förhöll sig till Pol Pots regim.
Vidare har det påpekats att ett foto på svältande barn inte alls tagits under Pol Pots regim, utan ett halvår efter den vietnamesiska invasionen 1979.
FLHs generalintendent Eskil Franck menar nu att det inte spelar någon roll när fotot togs, eftersom folk svalt även under Pol Pot. Men naturligtvis spelar det roll. Jan Myrdal, som avhånas i filmen, hävdar just att kambodjanerna fick det sämre genom den vietnamesiska invasionen, inte bättre, som är filmens och uställningens underförstådda budskap (att påstå att uställningen riktar sig mot "kommunismen" är naturligtvis galenskap). Fotot stöder faktiskt hans tes. Att Franck inte begriper den implikationen är sorgligt.
Men än sorgligare är hans svar på kritiken för den raljerande formen. Filmen har fått 15 000 träffar på Youtube (just nu 18 000). Det är hans hela svar. Det är riktigt, riktigt sorgligt.

ICC granskar kriget i Afghanistan

Internationella brottmålsdomstolens (ICC) chefsåklagare Luis Moreno-Ocampo förklarade idag, enligt Dagens Nyheter, att domstolen ska granska krigföringen från alla sidor i Afghanistan. Det är naturligtvis ett riktigt beslut, och med tanke på att, som Mark Klamberg påpekar, Afghanistan faktiskt har ratificerat Rom-stadgan, kan man fråga sig varför det har dröjt tills nu. I och med att Afghanistan står bakom Rom-stadgan kan samtliga krigsdeltagare i landet, det vill säga även amerikaner, åtalas. En åtalad amerikan i exempelvis Sverige måste också utlämnas.
För den internationella brottmålsdomstolens trovärdighet är det förstås ytterst viktigt att visa att den inte bara intresserar sig för afrikanska krigsherrar utan att även stormakternas soldater och politiker riskerar åtal.

torsdag 27 augusti 2009

tolgfors tvingas backa om tortyr

I ekot sade de just att försvarsminister Sten Tolgfors fått ta Afghanistankommandot i örat och påpeka att Sverige naturligtvis har folkrättsligt ansvar för den skadade fånge som överlämnades till afghanska myndigheter. Skandalen är naturligtvis att frågan alls dyker upp. Där svenska styrkor är, gäller svensk militär strafflag, och att överlämna folk hur som helst är naturligtvis, och självklart förbjudet.

mer om Sverige och Pol Pot

Det här är ett utdrag ur min kommande bok, Purgatorium, Sverige och andra världskrigets förbrytare, som kommer senare i år eller tidigt nästa år på Atlas förlag. Noterna finns förstås i boken.

Sommaren 1997 fick Sverige en förfrågan från USA om bistånd när det handlade om att ställa den tidigare ledaren för de röda Khmererna i Kambodja, Pol Pot (Saloth Sar), inför rätta i Sverige, eller åtminstone hålla honom häktad till en domstol någon annanstans kunde ta emot honom. Bakgrunden var att den kambodjanska regeringen skrivit till FNs generalsekreterare och bett om det internationella samfundets bistånd. Avsikten var att bilda en specialtribunal, liknande dem som bildats för Rwanda och före detta Jugoslavien. Vid en första utvärdering av situationen (det framgår inte av de handlingar jag fått tillgång till om en amerikansk begäran då hade kommit), konstaterade UDs sakkunige att den enda möjligheten var att ställa Pot inför en svensk domstol. Man utgick från att den kambodjanska regeringen vare sig skulle vilja eller kunna hålla en sådan rättegång inom landet, och om en internationell tribunal bildades skulle den knappast kunna undgå att även åtala vissa regeringsmedlemmar. En sådan tribunal skulle också kunna öka förhoppningarna hos andra länder att få FN-bistånd med liknande rättegångar, föranlett av de redan existerande tribunalerna, vilket kunde bli dyrt. Det enda alternativ som återstod var alltså att hålla rättegången i ett tredje land – Kanada nämndes speciellt eftersom landet, som nämnts, hade en speciallagstiftnung och en särskild kommission för krigsförbrytelser. Men även Sverige kunde bli aktuellt även om, som den sakkunnige konstaterade, förutsättningen var att då måste ”den politiska viljan finnas att betala det pris i form av höga kostnader och säkerhetsrisker som en rättegång och ett långvarigt fängelsestraff skulle medföra”. Exakt vad den amerikanska begäran så småningom gick ut på är oklart, men det verkar inte som om ett svenskt åtal skulle ha varit det önskvärda alternativet. I ett telegram till kanslirådet Per Saland från USAs ambassad den sjunde juli 1997 talades istället om ”the possibility of harboring Pot Pot and other Khmer Rouge members until legal proceedings can be instituted”. Möjligheten hade först utretts av hovrättsassessorn Anders Perklev på justitiedepartementet som åter konstaterade att den enda möjligheten var ett svenskt åtal. Även han hade reservationer mot ett sådant, i första hand vad gällde möjligheten till åtalstillstånd:

I förevarande fall saknas all sådan naturlig anknytning till Sverige som normalt skulle föranleda att lagföring i Sverige framstod som motiverad. Frågan om åtalstillstånd torde därför vara rent politisk.

Både Perklev och Saland uttalade sig bestämt mot att Pot, som de uttryckte det, ”dumpades” i Sverige i avvaktan exempelvis på att en en internationell tribunal skulle sättas upp, med motiveringen att Sverige inte borde medverka till olagligheter (detta var som sagt innan den 11 september 2001). De handlingar som jag har tillgång till säger inget om det besked som lämnades till USA, annat än att det gavs muntligt. Av sammanhanget kan man ändå gissa att det var en ”dumpning” som amerikanerna var intresserade av och när en sådan inte blev aktuell verkar de ha nöjt sig med det.
Pol Pot satt sedan sommaren 1997 i husarrest efter att ha förlorat en intern maktkamp. Något hände på våren 1998 som aktualiserade frågan igen, och möjligen kunde amerikanerna nu tänka sig ett åtal i Sverige – kanske i första hand för att de uppfattade att det förelåg ett hot mot Pots liv. UDs Marie Jacobsson skrev i början av mars ett PM där hon närmare redde ut möjligheterna att ställa krigsförbrytare inför rätta. Några folkrättsliga hinder kunde hon inte se, däremot, såg hon sig föranledd att poängtera, ”utgör åklagarens och senare domstolens tolkning av BrB 22:6 ett osäkerhetsmoment”. I klartext kan detta knappast betyda något annat än att det fanns en risk för att Pol Pot skulle kunna frikännas, eller troligare, att åtalet kunde läggas ner – vilket i sin tur skulle göra det svårare att senare åtala honom i ett bättre förberett sammanhang. Hennes PM avslöjar emellertid även något lika viktigt, nämligen att enligt de upplysningar som UD hade syftade USAs aktiviteter till att åstadkomma ett breddat mandat för den kambodjanska domstolen. FNs förhandlingar, som leddes av svensken Thomas Hammarberg, avsåg att begränsa uppdraget till perioden 1975-79, och alltså utesluta de regeringsmedlemmar som när de ingick i den tidigare, USA-stödda regimen, gjort sig skyldiga till brott av olika slag. Riktigt vad den amerikanska avsikten med den strategin var är väl oklart, liksom om UDs uppgifter stämde, men det kan naturligtvis ha varit ett sätt att blanda bort korten vad avser USAs stöd till Polt Pots regim i konflikten med Vietnam under senare delen av sjuttiotalet och långt därefter.
I en ny PM från justitiedepartementet, skriven av Anders Perklev, avråddes slutligen från att alls blanda sig i saken. Vid sidan av ett nytt avståndstagande från ”dumpningen” hänvisas till att Jacobssons korta anmärkning, aningen utbroderad av Perklev:

Viss osäkerhet råder vad gäller tillämpningsområdet för de straffbestämmelser som skulle aktualiseras (se PM från Marie Jacobsson). Den tid som har förflutit sedan brotten begick [sic] och avståndet till platsen innebär en risk för att åklagare och domstol finner bevisläget oklart. Möjligheterna att genomföra en förundersökning, att förhöra vittnen m. m. är inte närmare utredda.

Perklevs PM nådde UD 4 april 1998, och ledde omedelbart till ett rundbrev till berörda ambassader. Den här gången talades klartext om varför Sverige inte kunde tänka sig att härbärgera en rättegång mot mot de då i särklass mest belastade, ännu levande massmördaren:

Denna bedömning grundade sig på att ett flertal förhållanden – såväl rättsliga som praktiska – sammanlagt innebär att utsikterna till en framgångsrik process framstår som alltför osäkra. Sveriges bristande erfarenhet av att åtala krigsförbrytare gör att såväl rättsregler som förutsättningar i övrigt är oprövade när det gäller en rättegång av detta slag. Det svenska rättssystemet arbetar helt självständigt från regeringsmakten, vilket självfallet innebär att regeringen har begränsade möjligheter att påverka förutsättningarna för den rättsliga prövningen. Ett ytterligare förhållande som skapar osäkerhet i rättsligt hänseende är att fallet helt saknar naturlig anknytning till Sverige.

Några dagar senare, 15 april 1998, meddelades att Pol Pot avlidit ”av hjärtattack”.

tisdag 4 augusti 2009

Aftonbladets ledare om Pol Pot

Jesper Bengtsson måste ha skrivit en av de mest förvirrade ledare som någonsin publicerats i Aftonbladet. Hjälp mig gärna att tolka den, men jag tror att han menar att det var bra att Sverige inte åtalade Pol Pot, eftersom en rättegång som föregåtts av en kidnappning skulle vara lätt för hans anhängare att avfärda.
Det är naturligtvis riktigt, men Bengtsson kan läsa innantill och vet mycket väl att alternativet att kidnappa Pot aldrig övervägdes på allvar. Huvudalternativet var att begära utlämning grundad på en svensk polisiär utredning. Detta hade mycket väl kunnat genomföras i samarbete med FN (det hade knappast varit möjligt mot FNs vilja). Men det avböjdes av omsorg om den svenska polisen. Om detta ingen kommentar från Bengtsson (tror jag iallafall, det är som sagt inte det lättaste att se vad han vill ha sagt).

måndag 3 augusti 2009

uppdatering om Pol Pot

Uppenbarligen var det inte TT utan Sveriges radio som kommit med nyheten om Pol Pot, och de har även publicerat justitiedepartementets promemoria (bra!). Det visar sig vara ungefär som jag gissade, svensk polis skulle inte behöva smutsa ner sig med de praktiska och juridiska besvärligheter som ackompanjerar alla krigsförbrytarmål. Fegt och snålt, och helt på tvärs mot den politiska linje som på den tiden manifesterades i anslutningen till Romstadgan.
Thomas Hammarberg, som på den tiden representerade FN, inte Sverige, i Kambodja, väljer i en radiointervju att fokusera på konflikten mellan USA och FN om ICC. Han har säkert rätt i att USA på det här viset ville rycka åt sig initiativet, men jag förstår inte på vilket sätt USA skulle motsatt sig uppsättandet av en särskild FN-domstol för Kambodja? USA hade ju stött Jugoslavien-tribunalen. ICC, som ju USA motsätter sig, skulle inte ha kunna döma för folkmordet i Kambodja, eftersom domstolen inte får behandla brott som begåtts innan 2002.
Hammarbergs tal om spelet mellan FN och USA blandar bort korten. Det är naturligtvis korrekt i sak, men hindrade inte på något sätt Sverige från att ta på sig ansvaret att döma en mest kände av förbrytarna.

pol Pot

Enligt TT ska USA 1998 har försökt få bland annat Sverige att härbärgera en rättegång mot Pol Pot, världen värste då levande massmördare. Kolla tidpunkten, Clinton var president i USA, Persson statsminister i Sverige, Freivalds justitieminister, och Sverige hade just ratificerat Rom-stadgan för en internationell brottmålsdomstol. Men den skulle inte vara igång förrän 2002, och däremellan har vi förstås också 9/11.
USA kunde inte åtala, eftersom landet inte har universell jurisdiktion (därför utlämnades John Demjanjuk på 80-talet till Israel, och i våras till Tyskland). Men Sverige hade och har det, om än med inskränkningen att regeringen ska lämna tillstånd. UD framförde två argument mot att delta, ett bra och en dåligt. Det bra argumentet var att de inte ville genomföra något slags legoåtal, utan grund i en svensk utredning; det skulle innebära olaga frihetsberövande. Sådana hänsyn glömde man fyra år senare, i fallet med de båda egyptierna, men det är en annan femma.
Det dåliga skälet är att om ett sådant åtal ska ske enligt regelboken måste svensk polis först göra en utredning, som sedan kan leda till en häktningsframställning och utlämningsbegäran. Jag har inte sett originalhandlingarna så jag vet inte varför man inte kunde tänka sig det, men låt mig gissa på politisk feghet (tänk om han dött i häkte, eller frikänts) och vanlig snålhet.
Pol Pot-affären är en i raden av de skandaler som omgärdar svensk hantering av krigsförbrytelser. Sverige kan och ska åta sig den här typen av åtal när inget alternativ finns.

onsdag 15 juli 2009

Europadomstolen

Det var naturligtvis inte på något sätt oväntat att Europadomstolen tar upp fallet med den utlämningsdömde rwandiern. Naturligtvis är det bra att Europadomstolen tar upp fallet. Det är alltid bra när den internationella lagstiftningen får tillfälle att utvecklas. Skulle den säga nej är det inte bara Sverige som måste se om sina möjligheter att själva väcka åtal mot de krigsförbrytare som med all säkerhet allt oftare kommer att upptäckas. Att som överåklagare Rekke påstå att mannen inte skulle kunna åtalas i Sverige är däremot trams. Självfallet har Sverige väl så goda möjligheter som Rwanda att föra åtalet i hamn. Säkert till högre kostnader, men att se till att krigsförbrytare ställs inför rätta hör till de förpliktelser vi tog på oss när vi 1946 inträdde i FN.

torsdag 9 juli 2009

det bästa - eller det minst kostsamma?

Efter lång tvekan har nu regeringen beslutat att utlämna den misstänkte rwandiern till de rwandiska myndigheterna. Det är första gången sedan 1958 som Sverige utlämnar en misstänkt krigsförbrytare (eller rättare sagt, misstänkt för brott mot lagen om folkmord). Å andra sidan är Amnesty International bekymrade för rättssäkerheten i Rwanda, säkert inte utan skäl. Det förtjänar alltså att påpekas att personen istället kunde ha åtalats i Sverige (vi har universell jursidiktion sedan 1953, och lag mot folkmord sedan 1964). Det hade kostat ekonomiskt, och politiskt (konflikt med Rwanda och därmed kanske Frankrike och USA), och hade även del hamnat på regeringens mord (eftersom åtalstillstånd krävs), men märkligt är att justitieministern inte får några frågor om saken. I vanlig ordning är journalisterna inkompetenta.
Enligt vad pressen meddelar ska man nu invänta vad Europadomstolen har att säga. Jag kanske missförstår, men det kommer att ta åtskilliga år innan den säger något alls, så om det är på det viset har personen fått asyl.

Red. - Nå, på Expressens kultursida ställer åtminstone Axel Gordh Humlesjö frågan: Varför ställs personen inte inför rätta i Sverige?

torsdag 23 april 2009

Spanien inleder förundersökning mot Cheney och fem ytterligare amerikanska tjänstemän

Den spanske åklagaren Baltasar Garzon lämnade den 17 april in en begäran om förunderökning mot sex amerikanska tjänstemän, bland dem förre vicepresidenten Dick Cheney. Garzon är mest känd för att ha försökt få Augusto Pinochet utlämnad från Storbritannien, och han använder sig av den så kallade universalitetsprincipen - det vill säga möjligheten för vilken domstol som helst att åtala för vissa särskilt allvarliga internationella brott. Sverige har en liknande lagstiftning och skulle kunna agera på samma sätt, men vi väljer att inte göra det.
De misstänkta är:

The accused are John Yoo, a former Justice Department lawyer; Jay Bybee, former head of the Justice Department's Office of Legal Counsel; David Addington, chief of staff and former legal counsel to former Vice-President Dick Cheney; Alberto Gonzales, former Attorney General; William Haynes, former counsel at the Defense Department; and Douglas Feith, former undersecretary of defense.

Läs Katherine Iliopoulos välinformerade artikel på Crimes of war-sidan.

onsdag 22 april 2009

Obama öppnar för åtal

Som ett brev på posten efter att förre vicepresidenten Cheney försvarat CIAs tortyr, ändrade sig Obama och förklarade att han visst kan tänka sig åtal mot de tjänstemän i den tidigare administrationen som beordrat tortyr (läs: Cheney?), om de juridiskt ansvariga, vilket tydligen är justitieministern, bestämmer sig för det. Det är förstås utmärkt, inte minst eftersom en president inte ska utala sig om hur rättsapparaten ska tolka gällande lag.

måndag 20 april 2009

Hamas brott

Det var, och är, naturligtvis inte bara israeliska styrkor som begår förbrytelser i Gaza. Dagens Nyheter berättar om en ny rapport från Human Rights Watch, som tar upp Hamas brott (som pdf här. Självfallet har båda sidor begått svåra brott civilbefolkningen (och varandra) under det blodiga kriget. Det försvagar inte kraven på inrättandet av en speciell internationell brottmålsdomstol för Mellanöstern. Tvärtom.

Tu quoque

Sverige har ett utlämningsavtal med USA. Det är lite konstigt, eftersom USA under en lång följd av år praktiserat förhörsmetoder - eller låt oss tala klarspråk och kalla det tortyr - som inte hör hemma i ett rättssamhälle. Under det kalla kriget var Sverige ytterst återhållsamt med utlämning till östblocksländerna (det förekom dock) just för att de inte uppfattades som rättsstater. Det var en riktig princip, som borde ha använts mot USA under tortyrens decennium (2001-2009). När man tänker på det, är det märkligt att det inte ens fördes någon debatt om saken.
Det kanske verkar knasigt att agera nu, med tanke på att Obama river upp de regler som gjorde tortyren laglig i USA. Men fortfarande sitter människor fängslade där, som torterats innan de dömdes. Så länge inte USA kan garantera att ingen sitter i deras fängelser på grund av uppgifter som tagits fram genom tortyr, ska vi inte heller ha något rättsligt samarbete med landet.
En annan sak. Det finns ett rättsligt begrepp, tu quoque (du också), som handlar om att en stat inte kan döma någon för förbrytelser som staten själv utövar. Med tanke på domarna mot åtskilliga i amerikanska fängelser måste rivas upp - och personerna friges eller ges nya rättegångar - borde det begreppet bli aktuellt. Det finns gränser för vad en stat kan göra mot människor som som den själv (enligt etablerad sedvanerätt) förbrutit sig mot.

fredag 17 april 2009

USA vill inte ställa sina torterare inför rätta

Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet berättar om Obamas briefing om CIAs tortyrmetoder, och tillägger att det inte verkar som om det kommer att väckas några åtal mot de skyldiga. Nej det hade varit sensationellt. Men att sen skynda vidare till att det innebär att det inte kommer att kunna väckas några åtal alls är nog att ha lite för bråttom. En rad stater har möjlighet att själva väcka åtal - både i de fall där deras egna medborgare varit tortyrens offer och där övergreppen utförts på deras mark. De kan också välja att hänskjuta frågan till ICC, på samma grunder. Och bland annat Sverige kan välja att väcka åtal oavsett, enligt universell domsrätt. Då måste regeringen lämna tillstånd, men varför skulle den sätta käppar i hjulet för det?

tisdag 7 april 2009

Per Wirtén: anklagelserna om krigsförbrytelser i Gaza måste utredas!

Man tycker att det borde vara självklart att om välgrundad misstanke om brott finns så ska saken utredas. Icke så, att döma av kommentarerna till Per Wirténs notis på Dagens Arena.

Fujimori dömd

Alberto Fujimori, president i Peru under 1990-talet, har dömts för att ha gett order till en militär dödspatrull, enligt Dagens Eko. Domen är naturligtvis ett genombrott i arbetet för att nå en rättslig uppgörelse efter de blodiga latinamerikanska inbördeskrigen på 1970, -80 och -90-talen.

söndag 29 mars 2009

Magnus Norell argumenterar i cirkel

Magnus Norell, forskare på FOI och därmed mer eller mindre officiell talesman för det svenska försvaret, ägnar en lång drapa på "Utrikesbloggen" åt att avfärda FN-sändebudets Richard Falks rapport om israeliska brott i Gaza. Eftersom Falk tidigare kritiserat Gaza var det enligt Norell korrekt av Israel att hindra honom att resa till Gaza och fullgöra det uppdrag han fått av FN. När han sedan ändå skrev en rapport som för ett principiellt folkrättsligt resonemang om den israeliska krigsmaktens agerande, så kan den rapporten inte tas på allvar, eftersom Falk ju inte varit på plats.
Jag låter det vara osagt om det är så lämpligt att en person som innehar ett mer eller mindre officiellt uppdrag hos det svenska försvaret på det viset tar ställning mot FN och för en krigsmakt som - det förnekar inte heller Norell - av allt att döma uppträtt brottsligt. Däremot konstaterar jag att han har sina anhängare - hos sverigedemokraterna.

fredag 27 mars 2009

Peter Kadhammar fördömer krigsbrotten i Gaza

Aftonbladets Peter Kadhammar skriver idag om en av flera rapporter som satts ihop om de israeliska krigsbrotten i Gaza. Som han konstaterar är det inte mycket som idag tyder på att de skyldiga kommer att ställas inför rätta.
Det stämmer naturligtvis, men frågan är vad han drar för slutsatser. Den bästa försäkringen mot att en ny generation palestinier växer upp till terrorister, som själva begår brott mot israelisk civilbefolkning, är att omvärlden reagerar kraftfullt. Sverige kan inte göra mycket, men vi kan göra en del. Svenska kriminaltekniker är högt rankade, låt några av dem hjälpa till med utredningarna i Gaza. Rikspolisstyrelsen har en krigsförbrytarkommission som enbart ägnar sig åt att lägga ner utredningar av kostnadsskäl. Skickade dem istället till Gaza, där de kan göra lite nytta och kanske dessutom skaffa sig en annan syn pǻ vikten av att krigsförbrytelser blir ordentligt utredda.

torsdag 26 mars 2009

Liberalismens skuld: nu avslöjas mördarna i Guatemala

Svenska Dagbladet har en artikel om det nyligen öppnade polisarkivet i Guatemala. Åtminstone en bråkdel av den kvarts miljon människor som mördades, huvudsakligen av landets polis och militär, kan därmed få upprättelse. Efter fyra års arbete publiceras nu en första rapport, baserad på en liten del av de 80 miljoner dokumenten. Vi får väl se om Obama kommer att tillåta att landet gör upp med de mördarband som med USAs och västvärldens goda minne försökte utrota vänstern och indianbefolkningens företrädare.

tisdag 24 mars 2009

Amira Hass: vittnesmålen om krigsbrott i Gaza är trovärdiga

Den israeliska journalisten Amira Hass kritiserar i kvalitetstidningen Haaretz häftigt den israeliske överbefälhavaren för hans vägran att ta till sig de många vittnesmål om övergrepp som nu strömmar in från avmobiliserade israeliska reservister. Haaretz har byggt upp en imponerande samling fakta om de brott som utan tvekan begicks under straffexpeditionen mot Hamas i Gaza. De gör just den sorts arbete som är nödvändigt om det långsiktiga målet att få ett stopp på övergreppen (från båda sidor) i konflikten kring de olagliga israeliska ockupationerna ska kunna uppnås.

onsdag 18 mars 2009

Libanon-tribunalen öppnar

En monumental orättvisa eller ett första steg mot ett Mellanöstern där övergrepp beivras - välj själva. I månadsskiftet öppnade den av FNs säkeretsråd 2005 instiftade så kallade Libanon-tribunalen i Haag. I första hand ska den undersöka den syriska underrättelsetjänstens härjningar i Libanon, och det är gott så. Vän av ordning frågar sig säkert varför inte även den israeliska militärens kampanjer i landet, eller för den delen, de många inhemska milisernas oräkneliga brott, läggs under lupp. Av politiska skäl naturligtvis - med andra ord, en stark opinion kan så småningom ändra på det. Till vidare rekommenderar jag Katherine Iliopoulos insiktsfulla artikel på Crimes of War-sidan.

Olika åsikter om ICCs stämning av al-Bashir

Rättvisa eller rasism? Här är ett sevärt reportage om de olika reaktionerna i olika delar av världen på ICCs beslut att åtala Sudans sittande president. Passa på att se det, det tas ner om fem dagar
I svensk press har det viktigaste argumentet mot åtalet varit de humanitära kostnaderna - det är ett åtal som inte under överskådlig tid kan leda till ett gripande, men däremot till repressalier mot hjälporganisationer (som vi redan sett) och isolering mot omvärlden. Men i andra delar av världen framställs det snarare som ett exempel på västs dubbelmoral - varför åẗalas inte Bush eller de israeliska ledarna?
För min del ser jag gärna åtal mot krigsförbrytare, oavsett ställning, hudfärg eller var de bor. Men jag är inte övertygad om att den strategi ICC valt med detta åtal - som i praktiken är en mediahändelse, inte en juridisk åtgärd - är den som säkrast bär fram mot en sådan värld.

måndag 23 februari 2009

När vardagen tar över

Det är lätt att ropa på åtgärder mot krigsförbrytare när konflikten rasar som hårdast. Men kampen mot krigsförbrytelser är inte ett medel i striden, utan ett mödosamt arbete för att återupprätta offren och deras berättelser, straffa förövarna och vederlägga deras lögner. Det arbetet, som inte skiljer sig så mycket från allt annat återuppbyggnadsarbete, varar i många år efter konflikten och är allt annat än glamoröst. Vi känner det från de långtråkiga rättegångsförhandlingarna, i Nürnberg och på annat håll; kanske också från förhören med uppskakade vittnen. Nu har Sveriges television köpt in en sekvens från den kriminaltekniska sidan av saken, filmad i Gaza. Jag saknar bara frågan: varför finns där inga svenska kriminaltekniker?

söndag 22 februari 2009

Dagens Nyheter tar upp Aygan

Sedan barnet till ett av den turkiska säkerhetspolisens offer trätt fram har nu även övrig press - Dagens Nyheter, Aftonbladet med flera - tagit upp fallet

torsdag 19 februari 2009

Dilsa Demirbag-Sten: utlämna inte Aygan!

Liksom sin kollega på Expressens kultursida Esref Okumus kräver nu även Demirbag-Sten att Sverige ska neka Turkiet utlämning av den turkiske säkerhetsagenten Aygan (jag tror uppriktigt sagt inte heller att det är aktuellt). Riktigt så - samtidigt måste det svenska rättsväsendet naturligtvis ta tag i saken på ett lite seriösare sätt.
Jag har själv försökt ta upp saken i Aftonbladet. De bad mig först korta till 1000 tkn, och ställde sedan saken även i notisfom. Det fanns viktigare saker, som de såg det.

onsdag 11 februari 2009

Utlämna inte denna krigsförbrytare!

Esref Okumus tar idag på nytt upp fallet med den turkiske säkerhetsagenten Abulkadir Aygan, den här gången i form av ett öppet brev till riksåklagaren och statsministern. Budskapet är klart: utlämna inte Aygan till Turkiet!
Fallet borde inte vara svårt att avgöra. Aygan kan inte få en rättvis rättegång i Turkiet. Tvärtom, sannolikt kommer han att mördas. Det är exakt samma skäl som under flera decennier hindrade oss att utlämna krigsförbrytare från Hitlers kårer till Sovjetunionen. Hinder för utlämning föreligger, Aygan ska stanna i Sverige och beläggas med restriktioner (för den möjligheten att Turkiet plötsligt skulle genomgå ett skrev av demokratisering och framstå som en rättsstat.)
Men man vet inte, eftersom det är regeringen, inte domstolarna, som har att bedöma den turkiska rättsapparatens status. Fallet med de utlämnade egyptierna under den förra regeringens tid visar att det då kan slira rejält.
Domstolarna har bara att ta ställning till om den utlämningsbegäran som Turkiet lämnat möter de formella kraven (det vill säga att den är jämförbar med en svensk häktningsframställan). Enligt Okumus är den inte det, vi får se, men säkert hoppas regeringen på ett avgörande redan i den delen av proceduren.
Om jag förstår Okumus rätt är det tveksamt om Aygan kan bedömas som krigsförbrytare. Han hade en administrativ tjänst på ett kontor där irreguljära avrättningar hörde till vardagen. Vad vet jag, kanske han sorterade akter (oskyldig), kanske spårade han anhöriga till den eftersökte eller hjälpte till i uppspårandet (skyldig).
Vi har haft en hel del av hans sort i Sverige. Ett hundratal flyktingar har tillhört de lettiska och estniska SD-avdelningarna under den tyska ockupationen. En del av dem deltog i avrättningarna, gav till och med order om dem, andra hade just administrativa tjänster, flera av dessa var för övrigt kvinnor. Ett par av dem var ända tills för något år sedan fortfarande i livet, jag har talat med en av dem, han ville inte tala med mig.
Dessa personer förtjänar i en del fall att straffas, men i allmänhet är det så svårt att bevisa deras skuld att de gör större nytta som vittnen. De har nämligen sett det mesta. Den rollen har Aygan självmant tagit på sig. Det är nu Sveriges ansvar att se till att han inte tystas.

tisdag 3 februari 2009

Bollen ligger fortfarande hos Sverige

Jag har uppenbarligen varit lite för snabb när det gäller att avfärda möjligheterna att brotten i Gaza kan tas upp av den internationella brottmålsdomstolen, ICC. Det pågår tydligen en utredning från ICCs sida, där verksamheten på elfenbenskusten tas som intäkt för möjligheten att utan parternas hörande inleda undersökningar på omstridda områden.
Detta är sannolikt trots allt bara teoretiska spekulationer, eftersom både Israel och Hamas skulle hindra varje försök att inleda förunersökningar på plats. Katherine Iliopoulis visar i sin lysande essä på Crimes of War-sidan att den mest lovande möjligheten är att använda sig av universalistisk lagstiftning av det slag som finns i bland annat svensk lag. Då slipper man bland annat komplikationen att Israel får ytterligare ett skäl att hindra etablerandet av en palestinsk stat - att den staten ratificerar Romstadgan och därmed ger ICC rätt att ingripa mot israeler.

söndag 1 februari 2009

Är det rätt att utlämna den här krigsförbrytaren?

Vanligen är jag en stark förespråkare för att krigsförbrytare ska utlämnas. Men utan tvekan har Esref Okumus rätt när han i Expressen argumenterar för att det inte är troligt att den turkiske säkerhetsagenten Abdulkadir Aygan/Aziz Turan kommer att få en rättvis rättegång i sitt hemland.
Isåfall är svensk lag entydig: den misstänkte ska istället ställas inför rätta i Sverige. För detta måste regeringen ge sitt tillstånd. Det är det som måste ske nu - innan de svenska preskriberingsbestämmelserna lägger hinder i vägen.

lördag 31 januari 2009

fullt av felaktigheter i DN-artikel

Michael Winiarski diskuterar i Dagens Nyheter möjligheterna att ställa israeler (och Hamas-medlemmar) inför rätta för krigsförbrytelser. Han förklarar helt korrekt svårigheterna med att använda ICC, som jag också själv diskuterat några gånger på den här bloggen, bland annat i samband med ett förvirrat upprop (som jag skrev på, i brist på bättre).
Men sen blir det förvirrat. Winiarski tar först upp möjligheten att Israel dömer sina egna. Här nämner han upp Olmerts uttalande för några dagar sen, om att Israel inte kommer att överlämna sina medborgare till några "tribunaler". Det vill säga, Israel kommer inte att utlämna någon av sina medborgare. Det är det heller ingen som trott, eller ens krävt. Däremot kan israeler självklart ställas inför egna domstolar. De är trots allt självständiga. Säkert är de trots detta, liksom exempelvis svenska domstolar, känsliga för politiskt tryck, så det skadar inte att öka intensiteten i den internationella kampanjen. Men Olmerts uttalande har inte med detta att göra.
Sedan tar han upp universell lagstiftning, det vill säga att ett land kan ta upp brott som inte begåtts vare sig av eller mot de egna invånarna, och inte heller på landets territorium, Här nämner han Belgien och Spanien, som ju gjort sig kända för internationella efterlysningar. Men han nämner inte att även Sverige har universell lagstiftning för bland annat folkrättsbrott, och all anledning att agera med tanke på att en hel del av bombmålen varit svenska intressen.
Det finns med andra ord, precis tvärtemot Dagens Nygheters rubriksättning, gott om möjligheter att inleda den rättsliga uppgörelsen efter straffexpeditionen mot Gaza.

fredag 30 januari 2009

USA: Israel måste utreda krigsförbrytelser

USAs FN-ambassadör svarar nu på den israeliska ledningens uppmaning till de egna domstolarna att inte utreda anklagelser om krigsförbrytelser. I talet inför generalförsamlingen underströks också FNs roll för att se till att internationella överenskommelser hålls.
Detta kan betyda en massa saker. Det kan vara ett sätt att ljuta olja på vågorna. Det kan också vara första steget till en specialtribunal för Mellanöstern. Eller något däremellan. Intressant är det hursomhelst.

tisdag 27 januari 2009

ICCs första fall

Det sker krigsförbrytelser på andra håll än i Gaza (det lär till exempel knappast vara vackert på slagfälten efter den lankesiska offensiven mot de tamilska tigrarna). Igår öppnades den internationella krigsförbrytardomstolen sitt första fall, mot den kongolesiske krigsherren Thomas Lubanga Dyilo. Det är inte fel, har han begått brott ska han straffas. Man måste börja någonstans. Vi lär snart höra rop på att även västländernas krigsförbrytare ska ställas inför rätta, och sen är det upp till oss alla om vi ser till att även det blir verklighet.
Katherine Iliopuulos har skrivit ett lysande rättegångsreferat, på Crimes of War-sidan.

Pierre Schori stöder Corell

I en lång artikel på Aftonbladets kultursida uttalar Pierre Schori sitt stöd för Hans Corells krav på att Sverige ska arbeta för en internationell undersökning av vad som hände i Gaza. Han påpekar också det självklara i att Sverige inte ska ha vapensamarbete med Israel. Dessutom brännmärker han Carl Bildt som islamofob (eller vem är det han syftar på?)

måndag 26 januari 2009

israel lovar att skydda krigsbrottsåtalade

Israels premiärminister Ehud Olmert lovade idag att "beskydda" de israeliska militärer som riskerar att åtalas utomlands för krigsförbrytelser. Det kan knappast tydas på annat sätt än att Israel utfäster sig att inte utlämna någon till en annan stat för ett sådant brott.
Jag förstår inte riktigt vad han menar med det. Visserligen innebär den så kallade arresteringsordern inom EU att EU-länder kan tvingas utlämna sina egna medborgare. Men annars är detta något som knappast alls förekommer. Ingen har väntat sig att Israel skulle börja utlämna sina medborgare. Befinner sig personen i ett annat land kan Israel å andra sidan inte göra något alls.
Så hur skulle detta "beskydd" gå till, rent konkret?
Man kan naturligtvis också se uttalandet som en varning till de egna domstolarna, om att inte heller de väcka några åtal, oavsett hur bevisen ser ut. Då får det en betydligt allvarligare klang.

söndag 25 januari 2009

finns det andra vägar än krigsförbrytardomstolen

Svenska Dagbladet publicerar en intressant, men kort intervju med Claes Sandgren, just hemkommen från Gaza. Claes Sandgren är professor i rättsvetenskap vid Stockholms universitet och har i Gaza representerat Internationella juristkommissionen. Han är praktiskt lagd, och tillstår att det blir svårt att arbeta genom FN eller ICC för att ställa krigsförbrytarna inför rätta. Men en framkomlig väg kan vara att använda EUs förhandlingar om ett nytt handelsavtal för att tvinga Israel att acceptera internationell humanitär lag.
Det är ingen dum idé, klokare än ropen på handelsbojkott som, hur man än vänder och vrider på saken, väcker obehagliga minnen från trettiotalet. Men visst kan EU använda sitt ekonomiska inflytande för att driva humanitära krav - precis som organisationen gjort mot staterna på Balkan.
En av flera goda tankar som är i svang just nu. Bollen är i rullning.

tisdag 20 januari 2009

detaljerad genomgång av misstankar om krigsförbrytelser i Gaza

Jag missade det då, men redan för en vecka sen publicerade Katherine Iliopoulos en detaljerad genomgång på Crimes of War Project av de anklagelser om krigsförbrytelser som riktats mot den israeliska militären. Hon reder bland annat ut hur det ligger till med användandet av fosforhaltiga projektiler, och skillnaden mellan konventioner och sedvanerätt (viktigt med tanke på den felaktiga uppfattning man ofta ser i svenska medier, att Israel inte skulle vara bundet av Genève-konventionernas tilläggsprotokoll eftersom man inte ratificerat dem). Läs.

upprop mot krigsförbrytelser

Jag fick ett upprop i mailen. Jag skrev under efter en stunds funderande, men inte utan reservationer. Här är mitt brev till initiativtagaren Paulina de Los Reyes:

Hej Paulina,

jag skriver under ditt upprop. Däremot verkar det inte särskilt klokt att kräva att "krigsdomstolen" i Haag ska utreda brotten, eftersom det är att göra det hela onödigt komplicerat och i förlängningen riskerar att skada det mödosamma uppbyggandet av ICC. Klokare hade varit att som Hans Corell föra fram tanken på en specialtribunal, liknande den FN satt upp för före detta Jugoslavien (jag hoppas det inte är där skon klämmer!), Rwanda och Sierra Leone. Då slipper angripa ICCs stadga, som än så länge inte tillåter rättsliga åtgärder i länder som inte ratificerat Rom-stadgan (vilket vare sig det israeliska eller det palestinska parlamentet har). En sådan tribunal är naturligtvis inte heller realistisk nu, men kravet legitimerar att frivilligorganisationer och så småningom enskilda stater inleder förundersökningar och så småningom öppnar åtal. Då kan man också ställa det kravet på Sverige, inte minst med tanke på att en del av de anläggningar som bombats skulle kunna definieras som svenska intressen.
Självfallet måste krigsförbrytelser på båda sidor utredas.

Vänliga hälsningar
Mats Deland
Historiska institutionen, Uppsala universitet

måndag 19 januari 2009

israeliska ledningen fruktar krigsförbrytarprocesser

Den israeliska liberala tidningen Haaretz (som jag gärna rekommenderar) berättar idag (tack SVT) att högt uppsatta israeliska tjänstemän nu förbereder sitt försvar inför de anklagelser om krigsförbrytelser som strömmar in från FN och frivilligorganisationer över hela världen. Även om de inte kan åtalas i ICC, finns det fortfarande många länder (bland dem Sverige) som kan väcka åtal för krigsförbrytelser enligt den egna nationella lagstiftningen.
Detta är förstås bra. Raseriet över krigsförbrytelserna har knappast påverkat israelerna (eller för den delen krigsförbrytarna inom Hamas), men hotet om verkliga juridiska processer kan mycket väl ha räddat några liv, åtminstone i krigets slutskede.

söndag 18 januari 2009

SSU utreder krigsförbrytelser

Det är inte ofta jag tyckt mig ha haft anledning att jubla över sådant som SSU, socialdemokraternas ungdomsförbund företagit sig. Men nu har den dagen kommit. SSU har anställt en jurist, advokaten Peter Bergqvist, för att utreda misstankar om krigsförbrytelser under Israels offensiv i Gaza.
Det är alldeles lysande. Man kan prata och ropa om krigsförbrytelser, men om ingen gör det mödosamma arbetet med att utreda vad som hänt och prövar det mot de lagar som finns blir varken pratet eller ropen mer än - propaganda, som nog snarare försvagar än stärker kraven på en rättslig uppgörelse med den brottsliga krigföringen i världens många krigföringar.
SSU är försiktiga med att säga vad Bergqvists utredning ska leda till. Det är OK. Kanske kommer han fram till att det finns en del som Sverige kan göra - som jag argumenterat för i den här bloggen - kanske kommer hans arbete istället organisationer som Middle East Watch till nytta. Huvudsaken är att man börjar någonstans. Rätt tänkt SSU!

tisdag 13 januari 2009

Åtala! - säger Hans Corell

Hans Corell, 1994-2004 rättslig undersekreterare i FN, FNs representant vid upprättandet av den internationella brottmålsdomstolen ICC med mera, föreslår i en intervju med DN att FN ska ta initiativ till en särskild brottmålsdomstol för mellanösternkonflikten. Det är förstås inte ett realistiskt förslag idag, men det är i den riktningen vi måste gå. Det måste bli ett slut på straffriheten, som Corell konstaterar.
Detta skulle naturligtvis innebära att även medlemmar i de palestinska motståndsrörelserna ställs inför rätta när de begår krigsförbrytelser. Det är iallafall bättre än att de istället mördas genom israeliska attacker, för det mesta tillsammans med något tiotal civila som bara råkade befinna sig på fel plats.
En FN-stöd domstol är ett gott mål. Men ska vi nå dit måste omvärlden börja definiera konflikten inte bara i (geo-)politiska termer utan även i rättsliga.
Jag ser att Israel nu hävdar att det skjutits från den svenska kliniken som bombades för några dagar sedan. Kanske var det så, kanske inte. Kanske rättfärdigar detta bombningen, kanske inte. Det rätta stället att reda ut den saken är i en domstol. Svensk lag ger möjlighet att inleda en förundersökning för folkrättsbrott, som senare kan kombineras med en internationell efterlysning. Det är bara att sätta igång.

söndag 11 januari 2009

Åtala!

Svenska kyrkan meddelar att en av de tre kliniker som kyrkan finansierar i Gaza har förstörts av en missil. Bombningen hade föregåtts av varningar, så det verkar inte ha varit ett misstag.
Hur det hela gått till bör naturligtvis utredas i domstol, men det finns redan nu anledning att utfärda en internationell efterlysning. En svensk åklagare kan göra detta, med regeringens tillstånd. Det sker om regeringen under hand ger besked om att ett åtalstillstånd kommer att utfärdas, ifall handlingen juridiskt sett verkar vara brottslig. Jag vet inte exakt hur det såg ut organisatoriskt, men om kliniken bedöms ha varit ett svenskt intresse kan åtal för folkrättsbrott mycket väl väckas i Sverige.
Både på den internationella och den nationella nivån finns det lagstiftning som kan och ska användas i sådana här fall. Internationella åklagarkammaren kan börja med att inkalla de verksamma vid kliniken till vittnesförhör (så snart de har möjlighet att avlösas, just nu behövs de naturligtvis i den humanitära verksamheten). Detta kan ske omedelbart, idag. Någon måste ta första steget om respekten för internationell humanitär lag ska återupprättas.

lördag 10 januari 2009

Röda korsets kritik

Det är viktigt att stödja de tunga neutrala organisationerna under en konflikt som den i Gaza; Röda korset/halvmånen, Amnesty, FN-organen och så vidare. En övermakt som den israeliska brukar göra vad de kan för att avlegitimera vittnesmål från de humanitära hjälporganisationer, som norska Norwac - ibland även med hjälp av skribenter som Expo-reportern och DN-journalisten Lisa Bjurwald. Det går inte sällan så långt att humanitära organisationer - och journalister - avsiktligt beskjuts.
Röda korset/halvmånen gick i torsdags ut med en för deras del ovanligt starkt formulerad kritik av den israeliska krigföringen. Samtidigt som den egentligen bara innehåller självklarheter, innebär den ett brännmärkande av viktiga delar av den israeliska taktiken:

The only people that can legitimately be attacked are those who participate directly in the hostilities. Everyone else must be spared. Likewise, essential civilian infrastructure such as hospitals, the water supply and sewage networks must not be directly attacked.

fredag 9 januari 2009

Överlagt massmord på palestinier i Gaza?

Jag brukar alltid vända mig mot jämförelser mellan den israeliska ockupationspolitiken och det som hände under Förintelsen av de europeiska judarna. Israeler har utan tvekan begått oräkneliga övergrepp mot palestinier, men om den israeliska politiken liknat den tyska politiken mot judar under andra världskriget hade det helt enkelt inte funnits några palestinier längre.
Men det som händer är illa nog. Ligger det någon sanning i detta (Expressen) - och uppgiften kommer alltså från FN - kan man inte låta bli att minnas hur de tyska trupperna, och deras hantlangare, med förkärlek spärrade in ryska, vitryska och ukrainska judar i lador och synagogor och tände på. De skyldiga måste efterlysas internationellt.

torsdag 8 januari 2009

Bildt öppnar frågan om proportionalitet

Det begås en rad brott mot krigets lagar i Gaza. Det är inte tillåtet av döda Hamasaktivister som inte deltar i striderna, det är naturligtvis inte heller tillåtet att skjuta iväg Qassam-raketer på måfå mot israeliskt område (man måste åtminstone sikta mot, och ha möjlighet att träffa, militära mål). Men den viktigaste frågan är den om proportionelitet. Israel får använda militära medel för att freda sig (vare sig man betraktar striderna som mellan två stater eller åtminstone statssträvande enheter eller mellan en ockupationsmakt och en befrielserörelse). Men de militära medlen måste vara proportionella mot de militära mål som eftersträvas. Är de inte det är det den israeliska politiska och militära ledningen, inte lokala befälhavare, som kan och ska åtalas.
Det är den frågan Bildt nu, enligt Expressen, öppnar.
Det är inte oviktigt.

Anthony Dworkin om Gaza

Det finns en alldeles lysande bok som på en pedagogiskt sätt förklarar vad krigsförbrytelser är. Den heter Crimes of War - What the public should know och ges ut av ett författarkollektiv som menar att framför allt journalister vet alldeles för lite om vad den internationella humanitära lagstiftningen faktiskt säger.
Jag börjar det här bloggen med att länka till en artikel av en av projektets eldsjälar, Andrew Dworkin, som i en nyligen publicerad artikel förklarar vad som händer i Gaza. Läs den. Den gör inte situationen för den plågade civilbefolkningen mindre fruktansvärd, men förhoppningsvis lär den oss lite om vad som kan och bör göras.