onsdag 15 juli 2009

Europadomstolen

Det var naturligtvis inte på något sätt oväntat att Europadomstolen tar upp fallet med den utlämningsdömde rwandiern. Naturligtvis är det bra att Europadomstolen tar upp fallet. Det är alltid bra när den internationella lagstiftningen får tillfälle att utvecklas. Skulle den säga nej är det inte bara Sverige som måste se om sina möjligheter att själva väcka åtal mot de krigsförbrytare som med all säkerhet allt oftare kommer att upptäckas. Att som överåklagare Rekke påstå att mannen inte skulle kunna åtalas i Sverige är däremot trams. Självfallet har Sverige väl så goda möjligheter som Rwanda att föra åtalet i hamn. Säkert till högre kostnader, men att se till att krigsförbrytare ställs inför rätta hör till de förpliktelser vi tog på oss när vi 1946 inträdde i FN.

torsdag 9 juli 2009

det bästa - eller det minst kostsamma?

Efter lång tvekan har nu regeringen beslutat att utlämna den misstänkte rwandiern till de rwandiska myndigheterna. Det är första gången sedan 1958 som Sverige utlämnar en misstänkt krigsförbrytare (eller rättare sagt, misstänkt för brott mot lagen om folkmord). Å andra sidan är Amnesty International bekymrade för rättssäkerheten i Rwanda, säkert inte utan skäl. Det förtjänar alltså att påpekas att personen istället kunde ha åtalats i Sverige (vi har universell jursidiktion sedan 1953, och lag mot folkmord sedan 1964). Det hade kostat ekonomiskt, och politiskt (konflikt med Rwanda och därmed kanske Frankrike och USA), och hade även del hamnat på regeringens mord (eftersom åtalstillstånd krävs), men märkligt är att justitieministern inte får några frågor om saken. I vanlig ordning är journalisterna inkompetenta.
Enligt vad pressen meddelar ska man nu invänta vad Europadomstolen har att säga. Jag kanske missförstår, men det kommer att ta åtskilliga år innan den säger något alls, så om det är på det viset har personen fått asyl.

Red. - Nå, på Expressens kultursida ställer åtminstone Axel Gordh Humlesjö frågan: Varför ställs personen inte inför rätta i Sverige?

torsdag 23 april 2009

Spanien inleder förundersökning mot Cheney och fem ytterligare amerikanska tjänstemän

Den spanske åklagaren Baltasar Garzon lämnade den 17 april in en begäran om förunderökning mot sex amerikanska tjänstemän, bland dem förre vicepresidenten Dick Cheney. Garzon är mest känd för att ha försökt få Augusto Pinochet utlämnad från Storbritannien, och han använder sig av den så kallade universalitetsprincipen - det vill säga möjligheten för vilken domstol som helst att åtala för vissa särskilt allvarliga internationella brott. Sverige har en liknande lagstiftning och skulle kunna agera på samma sätt, men vi väljer att inte göra det.
De misstänkta är:

The accused are John Yoo, a former Justice Department lawyer; Jay Bybee, former head of the Justice Department's Office of Legal Counsel; David Addington, chief of staff and former legal counsel to former Vice-President Dick Cheney; Alberto Gonzales, former Attorney General; William Haynes, former counsel at the Defense Department; and Douglas Feith, former undersecretary of defense.

Läs Katherine Iliopoulos välinformerade artikel på Crimes of war-sidan.

onsdag 22 april 2009

Obama öppnar för åtal

Som ett brev på posten efter att förre vicepresidenten Cheney försvarat CIAs tortyr, ändrade sig Obama och förklarade att han visst kan tänka sig åtal mot de tjänstemän i den tidigare administrationen som beordrat tortyr (läs: Cheney?), om de juridiskt ansvariga, vilket tydligen är justitieministern, bestämmer sig för det. Det är förstås utmärkt, inte minst eftersom en president inte ska utala sig om hur rättsapparaten ska tolka gällande lag.

måndag 20 april 2009

Hamas brott

Det var, och är, naturligtvis inte bara israeliska styrkor som begår förbrytelser i Gaza. Dagens Nyheter berättar om en ny rapport från Human Rights Watch, som tar upp Hamas brott (som pdf här. Självfallet har båda sidor begått svåra brott civilbefolkningen (och varandra) under det blodiga kriget. Det försvagar inte kraven på inrättandet av en speciell internationell brottmålsdomstol för Mellanöstern. Tvärtom.

Tu quoque

Sverige har ett utlämningsavtal med USA. Det är lite konstigt, eftersom USA under en lång följd av år praktiserat förhörsmetoder - eller låt oss tala klarspråk och kalla det tortyr - som inte hör hemma i ett rättssamhälle. Under det kalla kriget var Sverige ytterst återhållsamt med utlämning till östblocksländerna (det förekom dock) just för att de inte uppfattades som rättsstater. Det var en riktig princip, som borde ha använts mot USA under tortyrens decennium (2001-2009). När man tänker på det, är det märkligt att det inte ens fördes någon debatt om saken.
Det kanske verkar knasigt att agera nu, med tanke på att Obama river upp de regler som gjorde tortyren laglig i USA. Men fortfarande sitter människor fängslade där, som torterats innan de dömdes. Så länge inte USA kan garantera att ingen sitter i deras fängelser på grund av uppgifter som tagits fram genom tortyr, ska vi inte heller ha något rättsligt samarbete med landet.
En annan sak. Det finns ett rättsligt begrepp, tu quoque (du också), som handlar om att en stat inte kan döma någon för förbrytelser som staten själv utövar. Med tanke på domarna mot åtskilliga i amerikanska fängelser måste rivas upp - och personerna friges eller ges nya rättegångar - borde det begreppet bli aktuellt. Det finns gränser för vad en stat kan göra mot människor som som den själv (enligt etablerad sedvanerätt) förbrutit sig mot.

fredag 17 april 2009

USA vill inte ställa sina torterare inför rätta

Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet berättar om Obamas briefing om CIAs tortyrmetoder, och tillägger att det inte verkar som om det kommer att väckas några åtal mot de skyldiga. Nej det hade varit sensationellt. Men att sen skynda vidare till att det innebär att det inte kommer att kunna väckas några åtal alls är nog att ha lite för bråttom. En rad stater har möjlighet att själva väcka åtal - både i de fall där deras egna medborgare varit tortyrens offer och där övergreppen utförts på deras mark. De kan också välja att hänskjuta frågan till ICC, på samma grunder. Och bland annat Sverige kan välja att väcka åtal oavsett, enligt universell domsrätt. Då måste regeringen lämna tillstånd, men varför skulle den sätta käppar i hjulet för det?