Nu flyttar vi

Följ med till den nya bloggen: Purgatorium.se

Birgitta Ohlsson tycker som jag

Jag har under en tid försett den folkpartistiska riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson - som jag har stor personlig respekt för - med underlag angående mina svårigheter att komma åt material från våra hemliga arkiv, ens när det gäller något så centralt som Sveriges agerande under Förintelsen. Redan 2006 föreslog jag i en rapport till vetenskapsrådet att en ny myndighet bör inrättas, efter mönster från amerikanska Interagency Working Group, där historiker, myndighetsrepresentanter och arkivarier gemensamt kan övervaka att materialet hålls tillgängligt. Av dagens Brännpunktartikel i Svenska Dagbladet verkar det som om Ohlsson nu köpt det förslaget. Med tanke på att hon representerar sittande regering kanske man till och med kan hoppas att det blir verklighet (innan jag och många andra förhoppningsvis röstar bort den regeringen).

Purgatorium till sättning

I måndags lämnade jag - äntligen - över Purgatoriums förstakorr till förlaget. Nu återstår för min del att färdigställa det appendix, men texter om ester, finländare, kroater med flera som kommer att finns tillgängligt för fri nerladdning, alternativt som en print-on-demand-bok, samtidigt. Allt ska vara klart i slutet av mars, och då kommer äver texter om svenska och tyska krigsförbrytare i Forum för levande historias skriftserie. Jag tror inte förlaget misstycker om jag förhandspublicerar Purgatoriums baksidestext:

Sverige har allt sedan andra världskrigets slut utmärkt sig för sin ovilja att ställa krigsförbrytare inför rätta. Allt tyder på att åtskilliga av Förintelsens och de nazistiska våldsbrottens förövare fann en trygg hamn i Sverige. Den svenska regeringen hjälpte aktivt flera misstänkta förbrytare att komma undan, och den svenska underrättelsetjänsten anställde veteraner från avrättningskommandon.

Inställningen till krigsförbrytare är både ett moraliskt, politiskt och, inte minst, ett juridiskt problem, som inte har minskat i betydelse sedan dess. Mats Deland tecknar i Purgatorium en bakgrund till de beslut som togs under krigets slutskede, med exempel hämtade främst från den lettiska flyktinggruppen. Boken ger en nödvändig historisk bakgrund till den diskussion som nu måste börja föras om hur Sverige ska gå från ord till handling i krigsförbrytarfrågan.

Till Purgatorium finns ett Appendix, som publiceras som e-bok och print-on-demand. Där behandlas misstänkta krigsförbrytare från andra nationer än den lettiska.

Krönika i Arbetaren

Här är en krönika i Arbetaren, där jag berättar varför gripandet av den misstänkte krigsförbrytaren i Sollefteå inte är så omvälvande som polisen nog gärna vill att vi ska tro.

Svensk medborgare gripen för krigsbrott

Internationella åklagarkammaren meddelar att de gripit en 43årig lägervakt. Mycket mer meddelar de inte, och kommer inte heller att meddela om förundersökningen, enligt pressmeddelandet.
Detta är det första gripande som är ett resultat av RPS krigsförbrytarkommissions arbete, och enligt uppgift ska ett 70-tal personer ha förhörts. Som Mark Klamberg betonar på sin blogg finns det dock risk för att den bristfälliga svenska lagstiftningen ska ställa till problem. Se även de intressanta kommentarerna till Klambergs bloggpost, som visar att gripandet på sina håll omedelbart tolkas i termer av svenska sympatier för den ena eller andra sidan i den exjugoslaviska konflikten. Krigsförbrytarrättegångar har ofta ett politiskt pris av det slaget, men det får inte avhålla från att hålla dem.

Bloggen flyttar

I mars ger jag ut boken Purgatorium, Sverige och andra världskrigets förbrytare, på Atlas förlag. Den handlar om de krigsförbrytare som kom till Sverige efter andra världskriget, men jag skriver också om hur Sverige hanterar krigsförbrytarpolitiken idag. Inom kort startar en blogg om boken på adressen: purgatorium.se. I och med det läggs den här bloggen ner.

Apropå Cars: Ingen rättvisa på Östtimor

Jag har tagit upp de båda indonesiska folkmorden, och det svenska stödet till den indonesiska folkmnördarregimen, i några inlägg apropå Forum för levande historias Pol Pot-utställning. Det kan vara värt att, som Katherine Iliopoulos på Crimes of War Project-sidan, påminna om att de indonesiska mördarna ännu har västvärlden bakom sig i sina ansträngningar att undgå bestraffning.